ibland känner jag mej sådär sjukt ensam. som att ingen bryr sej eller förstår.. men det är kanske inte så konstigt att man känner sej ensam ibland, man är ju helt ensam i sejsjälv i kroppen, det är bara du och ditt yttre ingen annan. men när jag känner mej som allra ensammast förstår jag på något sätt att jag inte är ensam heller. jag har vänner, alla olika nära och vet olika mycket om mej men alla betyder, alla är så himla bra på sitt sätt.. ett hjärta? en såndär pil och en trea på bilddagboken.. okej det kanske är töntigt. för det betyder kanske ingenting för någon annan men för mej känns det som att det finns folk som vill vara vänn med mej som iaf vill bry sej.. det gör mej glad. att nån säger hej eller att nån ler.. det räcker för mej.
puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag finns med dig och jag vill vara din vääään! :-)<3
du är inte ensam sofie, det finns så många folk runt om dig som verkligen tycker om dig :)
Skicka en kommentar